Daniela Rathana: R’n’B-pop som fångar livets kaos

En stjärna som hittat sin röst

Första gången jag såg Daniela Rathana på scen var som sidekick till Molly Sandén på en arena i Linköping. Redan då var det tydligt att artisten från Akalla utanför Stockholm hade en magnetisk scennärvaro och en röst som kunde bära en hel show. Men trots hennes uppenbara talang har musiken tidigare inte alltid levt upp till den potentialen – tills nu.

På sitt andra album, ”Where strippers go to die”, har Rathana hittat en soundvärld som speglar hennes egen turbulenta livsfas. Vid 29 års ålder står hon inför de stora frågorna om identitet, relationer och framtid – och det märks i musiken. Albumet öppnar med den brutalt ärliga ”Sagan om ringen”, en kort men intensiv skildring av en skilsmässa, där hon frågar: ”Kan vi ge upp tillsammans?”. Det är en inledning som sätter tonen för en resa genom kaos, flykt och sårbarhet.

En klubbvärld fylld av flykt och ånger

Rathanas nya musik balanserar mellan hedonistisk fest och djup existentiell ångest. I ”Transformer” fångar hon känslan av att försöka fly från sig själv genom pulsande beats och självbedrägeri, medan ”Säg nåt” visar en mer öppen sårbarhet – en längtan tillbaka till det som en gång var. Låten ”Fuck ditt liv” är en nattlig själsundersökning där tankarna snurrar lika obevekligt som i Molly Sandéns mest introspectiva pop.

Det som gör detta album så övertygande är hur väl produktionen och texterna samspelar. Stråkarna i ”Mangatårar” påminner om The Beatles’ ”Eleanor Rigby”, medan ordet ”fortare” i liknande låt studsar som en flipperkula – ett bevis på Rathanas experimentella men ändå tillgängliga approach. Bakom musiken står en imponerande skara producenter, inklusive Calle Ask, Amanda Cygnaeus, Klas Åhlund och Oskar Linnros, vilket ger albumet både djup och bredd.

Albumets höjdpunkter: ”Playboy” och ”Pillow princess”

Två låtar sticker verkligen ut. ”Playboy” är en inverterad version av Rihannas ”Stay” – en pianoballad där Rathana sjunger om att hålla en partner på avstånd, med en röst som både lockar och varnar. Den är både kall och brännande, och visar hennes mognad som låtskrivare.

Sedan kommer ”Pillow princess”, en låt som doftar Phil Spector och gospel, där hon längtar efter att bara få ligga bredvid någon och känna att allt ändå kommer att bli bra. Det är en ögonblicksbild av hopp mitt i allt kaos, och en perfekt avslutning på ett album som balanserar mellan lek och desperation.

Sammanfattning

Daniela Rathana har med ”Where strippers go to die” skapat ett album som fångar livets kaotiska övergångsfaser. Genom r’n’b-pop med inslag av elektronisk experimentlusta och ärliga texter tar hon oss med på en resa genom skilsmässa, flykt och till slut – en antydan till försoning. Med starka produktioner och en röst som växer med varje låt är detta hennes mest övertygande verk hittills. Bäst av allt? Hon har ännu inte nått sin fulla potential – och det lovar gott för framtiden.